En kollega till Engelsmannen har fått en son och vårt paket är såklart... blått. Och varje gång jag slår in ett blått paket till en pojke och ett rosa till en flicka, så dör en liten bit av min själ. De engelsmän jag känner är ganska konservativa, i mina ögon är alla engelsmän konservativa, men det är säkerligen inte så. Och såklart, jag kan ju revoltera och slå in paketet i rosa papper, men det skulle kunna resultera i en hjärtattack hos den nyblivna mamman, och så elak är jag inte. Det här med genustänk får helt enkelt vänta. Till pojkens första födelsedag då jag ska ge honom en docka!
Och jag håller på att jobba upp modet att ge en sån här body till nästa engelska bebis. Wish me luck!
22 kommentarer:
Det där med könsroller är tyvärr allt för djupt rotat i vårt samhälle. Inte konstigt att det går framåt i så små myrsteg med jämnlikheten då man börjar nöta in könsrollerna redan från dag ett. Jag tycker gott att det iallafall kunde finnas fler färger än just blått och rosa att välja bland.
Det var ett gulligt kort och fint inslaget paket.
Kram!
Djupt rotat som sagt var. När mina killar var små köpte jag visserligen inte rosa bodys till dem. Däremot när de blev lite äldre o kunde välja själv. Rosa har funnits i skjortor o tenniströjor o äldsta har tex röda byxor. Molly har blått. Så jag är öppen för förändringar. Däremot tycker jag att kalla ngn för hen är töntigt
Ja, nog är det djupt sittande det där...
Verkligen.Lättare att klä en flicka blått än en pojke i rosa, konstigt nog.
En docka till första fdlsedagen låter rätt :-)
Visst ar det djupt rotat. Nar jag far barn kommer jag nog vilja att de valjer sjalva, skapar sin egen stil och hittar det dem trivs med. Min syster var stenhard med sin forsta dotter och kladde henne i keps och jeanskjorta, scarfs och grejer, inga sota kjolar eller rosa klader. Det funkade tills hon var ungefar 2 ar da hon borjade bli envis och endast ville ha kjol och klanning och inte alls konsneutrala klader. Och jag tycker att det ar lite fel att argumentera mot barnets egna vilja.
Jag haller med om att manga engelsman ar valdigt konservativa pa manga satt, pa gott och ont. Jag kan ocksa tycka att det i Sverige kanske har gatt at fel hall pa vissa satt, och att man fokuserar pa fel saker i debatten om jamnstalldhet. Skulle kunna skriva ett langt inlagg om det har....men gor det i min egen blogg tror jag! :)
Desiree - ja, man blir ju lite trött på just rosa och blått och alla stereotyper!
Sahra - jag tycker inte man ska frånta pojkar sin manlighet och flickor sin kvinnlighet, men man behöver ju inte fokusera så mycket på det och just skillnaderna mellan könen när de är så små, det blir tydligt nog när de växer upp!
Annika - eller hur! Men då blir det nog chock på hög nivå... ;)
Sofia - det är svårt med kläder, för det första är det väldigt uppdelat redan i affärerna, de rosa kläderna har puffärmar och glitter och är oftast lite tighta, och de blå kläderna har biltryck och är mer lösa. Det är svårt att hitta snygga, normala kläder! Jag tycker nog inte att man kan fokusera på fel saker när det gäller jämställdhet, huvudsaken är att det uppmärksammas, vilket inte är fallet i England, Europas mest bakåtsträvande land...
Jag förstår hur engelsmän kan ses som bakåtsträvande och konservativa, men det beror nog väldigt mycket på vem man pratar med. Jag träffar båda delarna! :) Jämställdhet pratar man om i England, kanske inte alls till samma utsträckning som i Sverige men visst diskuteras det. När jag menar att fokusera på 'fel' saker så menade jag att jag upplever det ofta som att man hamnar i någon slags debatt som för mig, tar bort fokuset från det som verkligen är viktigt. Men jag håller med om att man måste börja någonstans.
Nu handlar det ju inte bara om färger men jag förstår dig. Men du kan ta medelvägen också och välja lika, gult eller grönt t ex! :)
Det är ingen enkel fråga det där. Tycker hur som helst att du slagit in en väldigt fin present, oavsett om den är blå eller hade varit i rosa.
Min dotter älskar bilar, traktorer och tjuter när hon ser en lyftkran när vi är utomhus. Jag har nog inte köpt fler rosa plagg än man kan räkna på ena handen, däremot har hon fått rosa så hon är klädd väldigt varierat från dag till dag. Senast i eftermiddag när vi var en sväng i ett köpcentrum så hade hon jeans, grå/brun tröja och svart jacka - då sa butiksbiträdet: "för det är väl en kille??" Nä detta är en liten tjej svarade jag då :)
Ha ha;-) jag är själv inte speciellt unisex när det kommer till kläder men däremot med leksaker alla barn i min omgivning får en docka och bilar oavsett om det är pojkar eller flickor:-)
ha en mysig kväll// Sabina
Sofia - det är klart att det finns båda sidor i England också, men jag har bara träffat den ena! ;) Engelsmannens moster tycker till exempel inte om att flyga med kvinnliga piloter eftersom "you know how women are, with pmt and such, I don't feel safe!", så det är sånt jag har att jobba emot...
Anna - jag är trött på att ses som den svenska rabiata feministen som vägrar se saker som de är! ;)
Linda - jag tycker inte det är fel med rosa och blått i sig, eller "tjejkläder" och "pojkkläder", men jag tycker det är synd när man fokuserar på könet och olikheter redan när de är bebisar, de olikheterna är ju inte tydliga då, de blir först det när man fokuserar på dom.
Sabina - som sagt, tjejer får bära rosa och killar blått, men jag tycker inte man ska fokusera för mycket på könet när de är små! :)
På tal om kort, de som det står "It's a boy" eller "It's a girl" är i alla fall bättre än de där det står någon dikt som oftast går ut på att pojken ska växa upp modig och stark och framgångsrik och flickan typ söt och duktig. Suck!
Läste det du sa om engelsmannens moster. Alltså, vilket århundrande lever de i??!!
Valfritt ska det var! Ja, och typiskt att färger är så genusstyrt.
Min son kör rosa tröja, han är jättefin i den.
Marie , jag fattar varför du blir så frustrerad! Skulle jag nog också bli om jag fick höra sådana knäppa saker från mina engelska släktingar. Som tur har R en minimal släkt, mamma, mormor o kusin i Italien o de är independent women allihopa!
Anna - sant! Men tycker många kort skulle vara finare utan nån text alls... Engelsmannens moster tycker också att det är helt befängt att tjejer och killar har gympa tillsammans i Sverige, i England är de oftast skilda åt och gör olika saker. "Alla" vet ju att tjejer inte vill göra samma sak som killar!
Lotta - absolut!
Sofia - det låter bra det! Då förstår jag att du har lite annan syn på engelsmän! :)
Min plutt har rosa barnvagn men vi har sagt att vi byter ut den om han känner sig mobbad när han är äldre. Han har tjejkläder med rosa, brodyr, spets och blommor nu när han är liten bebis... och underbara blommiga killskjortor... men det är egentligen inga genus statements utan mer fôr att vi tyckte de var fina! men kanske hade jag varit mer konservativ i England beroende pâ vârt umgänge. Mina vänner i London hade nog varit mer extrema och mer politiskt korrekta än jag men knappast de "potentiella svärfamiljerna"!
Ska bli intressant att höra om nâgon av vännerna öppet förfasar sig i Frankrike men jag förväntar mig inte att de kommer göra det. Däremot är ju homofobin ganska utbredd där även bland "ungdomar". Och jag vill faktiskt inte fôrsôka tvinga pâ de 80âriga slâktingarna genustânk. Fullständigt meningslös konflikt för det skulle krävas en hel del för att förklara. Jag kommer nog lâta mannen bestämma hur bebis ska vara klädd sâ han känner sig bekväm och vi anpassar oss lite efter de äldres värderingar. De var med i la resistance, samt hippies 68 och det kan räcka som revolter för ett liv? de tycker nog redan att det varit bâst att vi gift oss men har aldrig sagt det till oss sâ jag kommer nog bara fortsätta att försöka anpassa mig. och jag tyckre paketet blev jättegulligt blâtt eller inte :o) bla bla bla... intressant debatt är det ju!
Oh och jag kommer nog själv att ha klänning eller kjol när vi träffar de äldre släktingarna... därför att deras generation ju haft det och bär det (men min svärmor har nästan aldrig kjol förutom just dâ vid helger med familjen). Däremot sâ är jeans lite "frowned upon" om de är blâ eller jättetajta eller trasiga... och man ska helst ha "putsade damskor". Men de skulle aldrig säga nâgot till mig om jag kom i trasiga jeans och sneakers. De blir sâ glada bara av att träffa oss... men jag anpassar mig lite extra för jag vill ju att de ska tycka om mig. Det kanske är att vara en "hypocrite"? men det känns bra att âtminstone inte bryta mot de etikettregler som jag känner till... jag är ju nog rätt "konstig som svenska" redan -- jag gillar ju inte ens ostron..... ;o)
Anonym - jag känner igen mig! Man får "pick your battle", man kan inte hålla på att stånga sig blodig hela tiden, det orkar man inte! Särskilt inte med konservativa äldre släktingar. Min makes farmor är också konservativ, hon tycker inte att jeans är acceptabelt och tycker att kvinnan med automatik ska sluta jobba när de får barn osv. Men hon är 90 år, så det känns inte rätt att börja argumentera med henne direkt. Däremot förfasas jag när makens kusiner, som är i vår ålder, håller med farmodern i hennes värderingar! Som utlänning får man helt enkelt anpassa sig ibland och börja tänka på annat när de diskuterar sånt här... :)
Strunta i kladerna och fargerna. Lar era barn det viktigaste - att de kan gora allt spelar ingen roll vad man har pa sig eller om man ar tjej eller kille, man eller kvinna! I var familj ar jag den som gor allt inklusive de saker som ses manliga. Jag jobbar och forsorjer oss och fixar allt. Och pa sa satt visar jag ju mina barn att konsroller inte spelar nagon roll egentligen genom att vara en bra forebild. Sen tycker jag faktiskt att VI ar ju olika. Man och kvinnor alltsa. Alla ar inte lika och det ar bra! Kram
Sara - absolut, män och kvinnor ÄR fysiskt olika och det borde också vara så att vi är psykiskt olika också. MEN, jag tycker att det fokuseras för mkt på de sakerna när barnen är små, då de faktiskt ändå är ganska lika, killar som tjejer. Man kan fokusera på likheterna istället för olikheterna, tycker jag!
haha underbara bodys! En sadan skulle jag helt klart kla mina barn i. Nils hade valdigt opojkiga klader som liten - och hans favoritfarg var lange rosa. Men daremot har han aldrig haft intresse av att leka med dockor. Han hade samma utbud av dockor som sofia (mina gamla) men har aldrig brytt sig ett skvatt om dom. Daremot gillade han att kora omkring sina bilar i dockvagnen ...
Sofia ar helt docktokig. Haller pa med sina dockor varje minut av varje dag ... vyssar och grejar med dem.
Lite skumt det dar!
HEJ!
Har samma erfarenhet som Millan. Sonen lekte bara med bilar och körde runt dem i vagnen, ratade dockor...men älskade rosa! Han ville ha rosa kläder, rosa grävmaskin, rosa bil...fanns inte att uppbringa förutom barbiebilen. Då skällde han ut personalen på Toysrus (4år) och frågade dem om de tyckte att rosa bara var för tjejer eftersom de inte sålde rosa bilar. Hurra för me&i som sålde t-shirts med rosa monstertruck på, annars var det bara rosa och spetsar eller rosa och älvor på kläder.
Dottern däremot vill bara ha rosa kläder, kläningar och barbies och dockor.
Det enda som funkar för båda är briotågbanan (världens bästa leksak!?)och nu också Blixten McQueen grejor från Bilarfilmerna.
/Susanne
Millan - ja, till viss del är det kanske medfött, just det där att kvinnor är omhändertagande och ömsinta just för att de en dag själva ska bli mammor!
Susanne- uj uj, briotågbanekommentaren ska jag inte visa för maken, han vill redan köpa den! ;)
Skicka en kommentar