Idag åkte mormor och morfar hemöver och det är en liten kille här som inte är helt nöjd med det. "Mormor?" går han runt och ropar (han kallar både mormor och morfar för mormor) men ingenstans finns dom. "Nääääeee," säger han och slår ut med händerna. Jag förklarar gång på gång att vi ju vinkade hej då till dom imorse, men ändå går han runt och letar. Det är klart det inte är helt lätt att förstå när folk kommer och går, han leker intensivt med mormor och morfar i några dagar och då är det klart han undrar vart de har tagit vägen nu! Lillkillen.
9 kommentarer:
Men vilken sötis. Och så mysigt för mormor och morfar att veta att de är saknade.
Fina Alfred! Det är aldrig roligt att säga hejdå!
Fina Alfred. Nej, det är verkligen inte helt lätt. Ni kanske kan skypa eller se på bilder på dem så länge iaf. Kram
Åh sådant både fyller hjärtat med glädje och skär lite i hjärtat över hans uppenbara saknad. Dina föräldrar måste känna sig väldigt älskade.
Kram!
Sahra - visst är det fint så! :)
Meerle - nej, det är ju inte det!
Sandra - ja, skype går varm här hemma! :)
Desiree - ja, det är ju inte lätt för en själv att säga hej då, så det är klart det inte är lätt för lillen att förstå vad som händer!
Idag var det extra svårt att säga hej då. 2 månader tills nästa gång och så händer det så mycket i Alfreds värld just nu. Han pratar och pratar. Mormor och morfar älskar dig. Kram till alla er.
men liten... inte lätt att förstå. vi saknar dig alfred. det är tur att skype finns.
Ullis - visst händer det mycket då!
Storasyster - visst är det!
A sötis! Nej det är ju verkligen inte sa lätt att första.
Kram
Skicka en kommentar