"Hu - hå - he!" Säger Alfred, och så hoppar han! Alltså ett-två-tre, för er som inte hänger med i Alfredolingo. Det tar en bra stund att gå nånstans när den här lilla herren vill gå. Två steg framåt och så fem steg tillbaka, och så håller vi på. Liiiite frustrerande när det är något vi måste göra, men det är bara att gilla läget...
Jag är förresten avis på hans snygga skor som vi fyndade sist vi var på Kavat i Kumla. Som jag önskar att de hade funnits i min storlek!
7 kommentarer:
Jag gillar byxans grenhäng.
Eget sprak och egen vilja... känner igen det där!
Sen när de blir större da är det fortfarande eget sprak och egen vilja... fast pa en annan niva!
Kramar
Jag spanade just in hans skor. De är jättefina. Håller med dig om att jag också hade kunnat tänka mig just ett par sådana.
Kram!
Vilken gullig outfit!
Sahra - klart man har häng, han är ju en cooling! ;)
Martina - haha, kan tänka mig det! :D
Desiree - ja, Kavats damskor är också riktigt fina, men tyvärr för små för mig!
Anonym - :)
ÅÅÅÅ vad jag minns de där prommisarna. Ett steg fram, tre bak, titta på ngt på marken...
MYSIGT!!
Vilka jättefina kängor han har!!
Annika - ja, det är väl nåt som alla med barn får uppleva, ingen brådska! :D
Skicka en kommentar