Oj, oj, vilken helg! Fredagen började med att jag vaknade och inte kände mig helt bra. En timme senare hade jag börjat spy. Sittande på toaletten, spyendes i en hink medan Alfred satt och skrattade åt mig. Jag kan ju lugnt säga att jag har haft bättre stunder i livet! Till råga på allt tog det tre och en halv timme för Engelsmannen att ta sig hem från jobbet! Busstrul och tågförseningar efter att en stackars människa slängt sig framför tåget. Det sätter ens eget liv något i perspektiv. Sen det fruktansvärda i USA. Det går ju inte ens att förstå hur en människa kan skjuta ihjäl små, små barn. Hur kan man någonsin göra det? Jag lyssnar på en förälder som förlorade sin dotter, och det han säger är så viktigt. Lyssna ni också.
Annars då? Julledigheten har börjat, egentligen skulle svärpäronen ha varit här men de fick ställa in resan efter att de fått magsjuka så nu njuter vi av några lediga dagar tillsammans i München innan planet lyfter mot Sverige på torsdag!
12 kommentarer:
Ja det fruktansvärda som hänt i CT har nog inte lämnat nagon pa denna planet oberörd. Det sätter ALLT i perspektiv.
Hoppas du känner dig bättre nu!
Kramar
Martina - mycket bättre nu, tack! :)
Fy för magsjuka. Man blir ju helt dränerad. Hoppas det var en kortis.
Krya
Sahra - ja, det är verkligen en sjukdom man blir ynklig av! Men den höll inte i så länge, som tur är!
Ånej! Magsjuka. fy! Hoppas verkligen du mår bättre nu. Och det som hänt här i USA är så hemskt så ofattbart. Jag ska lyssna sedan på din länk, men jag förstår verkligen inte hur man kan läka och gå vidare.
Kram!
Åh stackars dig. Usch då att råka ut för magsjuka men tur i oturen att det ändå hände nu så att du hinner bli frisk till på torsdag då ni åker till Sverige. Hoppas du känner dig bättre nu och att Engelsmannen klarar sig.
Kram!
Saltis - gå vidare måste de ju, men läka? Nej, det tror jag knappast är möjligt!
Desiree - ja, vi hoppas de andra två klarar sig!
Ja, jag hörde honom berätta live och det var verkligen så otroligt starkt. ATT han orkade.
Ja, detta som har hänt har lagt en enda svart filt av sorg över detta land.
Stackars dig som blev sjuk.
OCH med en skrattande Alfie bredvid medan mamma skiter och spyr.
Nä du stackare...
HOPPAS att det går över snabbt och att ingen annan ska få skiten.
Annika - ja, det var väldigt starkt av honom, men jag antar att det kanske gör det lättare att fatta också, att faktiskt sätta ord på allt elände? Och ja, inte är det kul med magsjuka heller!
Fy för magsjuka, jag vet hur det känns! Bra att du verkar vara tillbaka nu iaf!
Det som hände i CT var helt ofattbart. Och som jag och andra har bloggat om fattar jag inte hur man efter det tycker att MER vapen är lösningen...
Om du har tid ses jag gärna när du är hemma. Kram!
Fy! Jag hade samma släng för några helger sen, ingen höjdare alls...
Det är jobbigt att vara sjuk som det är. Att dessutom ha ett barn bredvid sig. Not so much fun...fy. Kurera och krya. Som tur är brukar det gå över snabbt (även om det känns som en evighet ). Kram
Skicka en kommentar