torsdag, augusti 08, 2013

Flashbacks from Another Life


Ikväll när jag pratade med Engelsmannen i telefon, fick jag flashbacks från alla våra år i distansförhållande. På alla sätt suger det rejält, men är det något som ger mig varma känslor är det alla timmar vi pratade i telefon. Vi pratade, pratade, pratade, om allt möjligt, viktiga och oviktiga saker och det tror jag är viktigt i alla förhållanden, men framför allt i distansförhållanden. Det finns inget romantiskt i att vara ifrån varandra, men man gör det bästa av situationen. Prat, prat, visst är det ganska konstigt att det är vissa människor som man aldrig tröttnar på att prata med!


5 kommentarer:

storasyster sa...

Underbara kort på ett härligt kärleksfullt par!

Känner allt igen många av korten. Men inte fick jag vara med i bild inte ;)

Anna, Fair and True sa...

Gråter en skvätt när jag läser er berättelse igen. Så himla coolt att ni träffades på ICQ också! :)

Desiree sa...

Jag minns faktiskt att jag började läsa din blogg då du och engelskmannen fortfarande hade distansförhållande. Ni är ett exempel på ett mycket lyckat distansförhållande. Vad kul att få se alla dessa söta småkort på er. Hur länge hade ni distansförhållande?

Anonym sa...

Finaste paret <3

Det går att säga mycket ont om distansförhållanden, men det finns en del gott med. Jag tror man blir bättre på att ta vara på tiden man har, man pratar mer och tänker sig för mer innan man t.ex. snäser eller blir ovänner. Man har liksom inte den "naturliga" tiden att bli sams och så vidare. Varje minut, både i telefon och då man väl ses, tas bättre till vara... Och då man väl ses är det intensivt och ger ett bra smakprov på verkligheten, jämfört med "dejtande".

Har man klarat ett distansförhållande, då klarar man mycket! Nu hade ju jag o A bara 8 mån distans men det förberedde oss bra på verkligheten tror jag.

Glad att ni fixade det och är så starka ihop.

Kärlek!

Miss Marie sa...

Storasyster - du är kanske med på ett hörn! ;)

Anna - ja, det är lite coolt, o vi känner oss såååå gamla! ;)

Desiree - ja, du, det blev väl en sådär 3-4 år, tror jag? Lång tid kändes det som! :)

T - ja, jag tror det ger en bra grund om man klarar av det! :)