På en skogspromenad

 

Skogen är en av de saker jag saknar mest med Sverige. Visst finns det fin natur i England också, men där får man trängas med hundratals andra, betala parkeringsavgift och så kan man köpa nötter till de nästintill tama, övergödda ekorrorna. Inte riktigt min kopp te när det kommer till naturupplevelser.

Därför känns det otroligt lyxigt att kunna ha möjligheten att uppleva svensk natur och att visa upp den för Alfred. Han är ju väldigt anpassningsbar, så för honom spelar det egentligen ingen roll var vi är eller vad vi gör, han har kul ändå, men för mig är det viktigt att han får med sig det här från barnsben.

För mig har skogen alltid varit en magisk plats, jag har alltid känt mig hemma där men jag har alltid haft en enorm respekt för den. När jag var liten var det troll och andra väsen som levde i min fantasi, när jag blev äldre var det oron för att gå vilse som höll mig i schack. Men visst finns det så mycket vackert i skogen! Hur regndroppar kan formas mitt i ett vattendrag är fortfarande något av ett mysterium för mig, men visst är det fantastiskt? Och ja, jag höll på att trilla i vattnet när jag tog de här bilderna..!

Den svenska allemansrätten, den som är så svår att förklara för människor utanför Sverige, den är väldigt bra. Hur alla har rätt till att få uppleva naturen. Bara det i sig är minst lika fantastiskt.