Och just det att vi cyklar tillsammans tror jag gör att det är helt naturligt för Alfred att cykla. Skulle vi springa mycket eller rida så hade han säkerligen uppskattat det också. Däremot så ser man många som mer eller mindre knuffar sina barn mot att gilla det föräldrarna själv gillade som barn, må det vara cykling, ridning eller simning, och det tror jag inte alltid är rätt bana. Gör man saker tillsammans tror jag barnen automatiskt gillar det! Samtidigt beror det ju också på miljön runt omkring, bor man, som vi, nära en fin bmx-bana så blir det en naturlig del att gå dit. I vintras fick vi putta Alfred uppför backarna, i somras ville han inte ens försöka ta sig runt men nu kan han cykla runt hela banan helt själv. Om han är stolt? Ja! Om Engelsmannen är glad över att Alfred gillar att cykla? Ja!
Det här med skitiga kläder, ja, det är helt enkelt något man får ta...
Bilder på mitt barn en gång i veckan under ett år. Det här är vecka 43.
5 kommentarer:
Vilka fina bilder!!
Alltid.
Visst lärde sig Alfred att cykla jättetidigt? Så duktigt.
Klart att vi flädrar styr våra barns intressen, iaf i början. Hur skulle de annars hitta dit?
Inget fel med det. Det är senare under barndomen de kanske hittar ngt "eget".
Annika - så där supertidigt var det inte, men 3 år o några månader var han. Jag tror inte Alfred kommer följa oss när han är tonåring, men så här i början så är det ju våra intressen som styr! :)
Han ser så himla både cool och söt ut på sin lilla cykel. Jag håller absolut med dig om att barn nog påverkas en hel del av det som föräldrarna gillar och är intresserade av. Nog märks det att han älskar sin cykel.
Desiree - det gör han! :)
Haha, vilka underbart coola bilder!
Jo en del föräldrar styr nog. I mitt fall är det dock bara fotboll i dotterns liv fast jag är hästgalen.
Skicka en kommentar