Alfred är 5 år!

Grattis på födelsedagen, min älskade förstfödde!

Tänk, det är fem år sedan du kom till oss, och tänk vad mycket vi hunnit med på den tiden! Du har lärt dig så mycket, från de första stapplande stegen till att cykla till att nu kunna läsa. Och nu är du storebror också! Din lillebror, han älskar verkligen dig. Hans ögon lyser upp när han ser dig, särskilt efter en lång dag ifrån varandra. Jag älskar att se dig och din bror tillsammans, kärleken er emellan är klar och fin, det finns ingen avundsjuka eller missunsamhet, du vet att han ibland behöver min uppmärksamhet och för det mesta är du ok med det.

Du och jag, vi kan bli lika sura båda två, nåde den som gör något dumt! Men du blir mest sur på mig, jag väljer att se det som en kärleksförklaring, du vet att min kärlek är för evigt och hos mig kan du vara dig själv efter en lång dag i skolan där du måste bete dig bra. För i skolan är du på solskenet hela tiden, du bråkar och slåss inte som många av de andra pojkarna känner ett behov av. Din pappa och jag kan nog klappa oss själva på ryggen där, för är det en sak som är viktig för oss är det att du ska känna att vi lyssnar på dig, att det är bättre att med ord försöka få fram det som skaver inom en, än att göra det fysiskt. För du är en fin kille, snäll och omtänksam. Du pratar väldigt gärna, och väldigt mycket. Du bubblar av frågor  och vi svarar bäst vi kan, och du kommer ihåg nästan allt också. Du är vetgirig och smart. Du älskar pussel och att spela minionmonopol. Från de äldre barnen i skolan har du lärt dig om Star Wars och Minecraft, så det gillar du även fast du inte riktigt vet vad det är. Favoriterna är Minionerna, du pratar till och med som dom ibland! Insidan ut är en favoritfilm, den har hjälpt oss att kunna prata om känslor på ett bra sätt, vilka är det som styr i spakarna där uppe i hjärnan ibland?

Tid med dig är något som jag kan sakna. Du och jag var verkligen bortskämda med att ha tid med varandra innan du började skolan. Vi kunde göra vad vi ville när vi ville. Nu med skolan är det helt andra bullar, nu är det regler och tider som ska hållas, något som vi båda två har haft lite svårt att vänja oss vid. När jag tittar på gamla bilder på dig blir jag nostalgisk över all den tid som gick alldeles, alldeles för snabbt; den lilla bebis som krävde närhet hela tiden, den helt orädde ettåringen som ville upptäcka allt, den babblande tvååringen som blandade svenska och engelska hej vilt, den energiske treåringen som mest satt på cykeln hela tiden, fyraåringen som rätt som det var växte upp, förlorade bebishullet och blev ett barn, inte längre ett småbarn. Jag saknar dem alla och ändå ser jag dem alla i dig nu, den komplexa, kreativa och kompletta femåriga du.

Åh, jag blir allt lite tårögd, men på ett bra sätt. Du är så fin, Alfred, och jag är så glad att vara din mamma. Jag bär alla mina minnen av dig i mitt hjärta och ser fram emot alla minnen vi kommer göra under det här året. För du är 5 år nu. Wow. Tack för att jag får vara din mamma. Jag älskar dig, Alfred, grattis på födelsedagen!