Jag sa ju att vi träffade en liten Charles när vi var hemmavid, en månad gammal åkte han ned från Östersund och var med på Anders dop. Det är vi tacksamma för! Det är ju en ganska dålig tid att ha dop, i mellandagarna när alla är upptagna med sitt, men vi fick ta det vi kunde.
Den här lilla krabaten alltså! Vilken going!
Och efter dop och allt som hör till, kunde vi bara ta det lugnt i några dagar. Och lagom till dess valde vintern att komma.
Så vi packade ned våra barn i vagnarna och gick på promenad.
Det är något jag saknar i vardagen, att ha en kompis med barn i samma ålder som man kan ta promenader tillsammans med. Det är priset man får betala för en rastlös själ och ett kringflackande liv!
Allt blir fint i snö och is.
Och så det fantastiska ljuset.
Och fantastiska Theresa! Tänk att det nu är trettorn år sedan vi möttes, där utanför Paris!
Kanske inte Paris, men väldigt vackert ändå!
Frostbitna fönster. Jag hjärtar svensk vinter.
6 kommentarer:
Mmmm...vilka fina bilder. SÅ vintriga, och ljuset...ÅÅÅÅ!!!
Gulliga, gulliga bebisar också. Såklart.
Roligt att ni fick en så långväga, liten gäst på dopet också!
Annika - ja, vinterljuset i Sverige är magiskt, kanske för att det inte finns så mycket av det! :)
Och fantastiska Marie! ❤️ 13 år, och ändå ser vi inte en dag äldre ut... /T.
T - eller hur! :)
Helt underbara vinterbilder Marie. Nästan så att jag får vinterlängtan fastän jag befinner mig just nu i soliga Florida. Som tagna ur en fin reklamkatalog eller ett magazin.
Kram!
Desiree - åh, låter inte helt fel med Florida heller! :)
Skicka en kommentar