Anders, vår lille bebis som snart är nio månader, har verkligen börjat upptäcka världen!
Med snabb takt kryper han dit han vill.
Men allra, allra gladast blir han om man tar honom i händerna och han får stappla fram! Ni ser lyckan i ögonen där.
Det går lite vingligt, men det gäller bara att försöka, försöka, försöka!
4 kommentarer:
Åh, han är så underbart söt Marie!! Och tänk, samma ålder nu som Oskar var då vi flyttade hit från New York. Jag inser när jag ser dina bilder att det hänt mycket under det 1,5 år vi bott här. Haha jag VET såklart det men att just påminnas om hur liten O var då gör att man ser tiden på ett annat vis.
Och jag minns att han vile gå han också. Han lärde sig krypa strax efter att vi flyttat hit och sedan ville han mest gå hahaha! Jag tror inte det dröjer länge innan Anders kommer att cruisar runt han också.
:-)
Lill sötis, finns så mycket spännande för honom att upptäcka. Hela världen ligger framför honom för att upptäcka. Snart springer han omkring på egna ben.
Kram!
Saltis - förstår hur du menar, ibland hajar man liksom till! Nej, skulle inte bli förvånad om han börjar gå snart, han vill ju häng med storebror! :)
Desiree - ja, jösses vad mycket det finns! :)
Hihi, så stor han börjar bli.
Skicka en kommentar