Simma mot strömmen med barn i Sverige

Jag såg på Skavlan i fredags, där utrikeskorrespondenten och författaren Johan Ripås intervjuades bland annat. Hans barn är födda och uppväxta i Afrika, men efter att ett av barnen fått en cancerdiagnos så flyttade de till Sverige, och när Skavlan frågade om barnen hade upplevt några kulturkrockar så nämnde Johan en situation när hans barn lekte på en lekplats i Sverige och ville ta en spade utanför sandlådan, men en grupp med svenska barn var noga med att påpeka att spaden ju ska vara i sandlådan. Jag återberättar det inte särskilt bra, såg ni inte programmet så får ni kolla på länken ovan (han pratar ungefär 11-12 minuter in i programmet) och även om mina barns kulturkrockar kanske inte var fullt så stora så har det ändå krockats en del. Johan var fascinerad över hur man i det svenska samhället vet sin plats och funktion ända ned till barnen!

Alfred, som varit van vid den engelska skolans ordning och reda, blev först chockad när han kom till skolan i Sverige och upplevde oredan. Det är verkligen milsvid skillnad, båda skolorna har för- och nackdelar, men just ordning och reda saknar vi från England! Anders däremot, har ju inte haft någon erfarenhet av vare sig förskola eller skola, han har varit hemma med mig, så nu när han har börjat så smått på svensk förskola så har han också fått börja vänja sig. Jag tycker det är både skrämmande och fascinerande hur svensk förskola försöker stöpa varje barn i samma form, men jag antar att om barnen börjar förskolan när de är dryga ett så är de fortfarande väldigt formbara och det är lätt att få dem att rätta in sig i ledet. En kompis, vars barn går hos dagmamma, berättade att dagmamman föredrar att en ettåring börjar hos henne hellre än ett äldre barn, just för att ettåringen är lättare att få in i samma rutiner. Och visst, jag fattar att jobbar man som dagmamma eller förskola så är det såklart lättare om alla barn gör samma sak samtidigt och att de lär sig tidigt att de inte har någon valfrihet.

Anders och Alfred har kunnat bestämma mer över sin dag. Bibliotek eller lekplats? Läsa två böcker eller fyra? Ok, idag är man lite tröttare så vi tar en längre sovstund på dagen. Men så funkar det ju inte på förskolan! Anders har inte haft helt lätt att rätta in sig i ledet, och jag är så evinnerligt glad att jag fått mina barn utomlands och haft möjligheten att vara hemma med dem länge, för den möjligheten har inte majoriteten av föräldrar i Sverige. Förskola vid ett års ålder är så inrutat att föräldrar oftast inte ens överväger något annat alternativ. Jag vet att många föräldrar i Sverige förfasas över att barn i England börjar skolan så tidigt (Alfred började när han var 4,5 år och Anders skulle ha börjat precis efter att han fyllt fyra), men att de själva sätter sina egna barn i förSKOLA från ett års ålder reflekterar de inte över (förskolan har precis som annan skola en läroplan). Som vanligt har svenskar väldigt höga tankar om sig själva och en oförmåga att se brister i det egna. Det som är konstigt, tycker jag, är att det knappt verkar finnas någon diskussion om detta i Sverige, även fast det finns vissa, som Madeleine Lidman i Hemmaföräldrars nätverk, som väljer att stå upp för barnen och föräldrar som inte vill simma med strömmen.