Ännu mer från helgen

Det är grått, grått, grått ute för tillfället, så jag lever mig tillbaka i bilder från helgen då det var kanonväder. Det här är Alfredos favorit för tillfället, att bli svingad högt, högt. Lycka är när man kan hitta två starka händer som kan svinga högt!

En nyckelpiga landade på Alfred! Det betyder tur, eller hur? Nyckelpigan gillar Alfreds snygga tröja lika mycket som jag gör.

Höstlöv på uteserveringen. Det gillar vi. Uteserveringar är ju fint när som helst, men det är ändå något alldeles särskilt att sitta utomhus och äta och dricka på hösten. Det känns som om man knäpper de kallare årstiderna lite på näsan!

Alfred gillar också höstlöv på uteserveringar. Man kan gå och plocka löv och ge till mamma, och till daddy, och till damen där bredvid. Varför inte, liksom. Alla behöver fina höstlöv i sina liv, så är det.

Vackra Frauenkirche håller på att renoveras. Tror den har renoverats mer eller mindre sedan vi flyttade hit! Men den är ju fin även lite inslagen så där. En riktigt maffig kyrka mitt i centrala München! Den blev hårt åtgången under andra världskriget, bland annat så förstördes taket, men den blev snabbt renoverad efteråt.

Ni ser, massor med folk som sitter ute och äter och dricker. Åh, vad jag gillar det, det ger en skön atmosfär till en stad!

Varje gång jag går förbi Maelu så suktar jag lite efter deras fina bakelser. Varendaste en är ju som en litet konstverk. Har ätit en bakelse en gång, men den var tyvärr finare att titta på än vad den var att äta! Men inte blir jag mindre sugen bara för det! 

Från det söta till det mer allvarliga. Under the Hitlerputsch, då Hitler försökte ta över makten över München 1923, dödades några nazister vid Odeonsplatz, och när Hitler sedermera fick makten bestämde han att alla som gick förbi skulle göra hitlerhälsning framför ett plakat som hyllade de dödade nazisterna, annars blev de skjutna. Det fanns många som inte ville göra de, så istället för att gå förbi monumentet gick de på gatan bakom, som fick namnet Drückerbergergasse. Någon gång under 90-talet lades en rand med bronsfärgade gatustenar på gatan, för att hedra de som stod upp mot nazisterna.

Och så de ståtliga lejonen på Odeonsplatz. Den ena har munnen stängd och den andra har munnen öppen. Tydligen ska det representera att det är viktigt att säga emot ens ledare men att man ska vara tyst när det gäller kyrkan. Typ. Det finns två par lejon till, och man ska tydligen gnugga sin näsa mot lejonens näsa, för att det ger tur! Det visste jag inte, så det ska jag prova nästa gång jag är där!