Får, mapp och gatten

Alfred snicksnackar mest hela dagarna. Bla bla bla, engelska, svenska och så ett eget hittepå-språk. Eller är det kanske tyska? Polska? Vem vet.

Lite roligt är det med orden som han inte riktigt kan uttala. Som får, mapp och gatten. Eller för en vanlig svensk; hår, napp och vatten. Jag tror faktiskt inte att det är några engelska ord som han kör fel bokstav på, men ibland blir det ju hittepå när han inte kommer på orden. Han ska berätta för Engelsmannen att han vill äta smoothie och macka, då blir det smoothie and mackus!

Han är artig och säger please och tack, han gillar att räkna på både svenska och engelska men det är inte alltid numren kommer i rätt ordning. Fyra, fem, åtta, nio, tio! Häromdagen pekade han på bokstaven A på sin tröja och sa; Alfreds nummer! Sen pekade han på bokstaven M och sa; mammas nummer! Snacka om att jag blev snopen. Just nu är också I go first! viktigt, man vill ju inte komma efter. Andra små fraser är oh, what happened here? (men Alfred säger det som oh, what 'appened 'ere?) och what a mess!

Han är social och gillar att prata med alla människor. Häromdagen hade vi en man på besök i lägenheten som skulle kolla på något, och då satte The Alfred Show igång. Han skulle visa alla sina saker, vilka låtar han kan och allt möjligt. Ja, han är inte blyg som jag var när jag var liten! Men i helgen, när Alfred cyklade med Engelsmannen i Englischer Garten, var det ett gäng japanska turister där som började ta kort på Alfred. De ville posera med Alfred och Engelsmannen sa ok, så en efter en hukade sig de japanska turisterna bredvid Alfred och tog kort. Alfreds mungipor gick från att peka uppåt till att peka nedåt och sen började han storböla! Inte lätt att vara Big in Japan...